För mycket hjärta, För lite hjärna

Med åren så förändras man för att man är med om olika saker som formar en. Jag satt och tänkte på det idag, eller jag tänker på det ofta hur annorlunda jag är nu jämfört med för 5 år sen.
Jag har alltid varit en känslomänniska, otroligt mycket känslomänniska, det läskiga är att efter x antal törnar (inte bara kärleks törnar) utan andra också så har jag lärt mig själv att stänga av. Det är obehagligt för jag har lärt mig själv att inte sakna människor till exempel..Jag har alltid varit för mycket hjärta och för lite hjärna vilket många gånger slutat med ett totalt demolerat och sönderbankat litet hjärta..Jag är fortfarande en känslomänniska verkligen men på andra sätt än förr. Då kunde jag verkligen gråta i veckor över killar, eller över vad som helst egentligen som hände i livet och det fanns inget som kunde få mig på andra tankar, det kallas även dramaqueen :)
Men nu ser jag så mycket mer förnuftigt på saker..och jag vet inte riktigt om jag gillar det..Blir man så när man blir äldre? Förnuftig..usch då..det vill jag inte. Inte för att jag tror nån av mina vänner skulle säga att jag är det..jag är ju lite mer av det impulsiva människoslaget. Man kanske bara skyddar sig själv. Och det kanske är bra. Nej, nu kvälls svamlar jag..Måste gå och hänga tvätt.