Det här med barn...

Jag kom precis att tänka på att jag faktiskt ska få barn i Juni. Jag ska bli mamma.
Jag ska trycka ut en liten bebis som kommer vara MIN lilla bebis.
Det slog mig hur sjukt det är egentligen.
Eller inte sjukt men galet och konstigt.
Jag vet ju att jag är gravid men har liksom inte reflekterat så jättemycket över att den lilla minimänniskan som ligger därinne kommer att komma ut till slut och förändra hela mitt liv. Jag har ju mest fokuserat på alla krämpor man har i samband med en graviditet.
Min graviditet var ju inte planerad det bara hände så jag hade ju inte alls barn i mina tankar då, så det har liksom varit lite svårt att greppa att det faktiskt är på riktigt och inte ett skämt. När jag har handlat bebiskläder till min egen bebis så har det ändå på nåt vis känts som att jag handlar till nån annans.
Men jag märker ju att dom som är gravida i min omgivning börjar ploppa ut sina små bebisar och att det är på riktigt i allra högsta grad.
Johans bror fick barn igårkväll, och det var ett stort gossebarn på 5,070 gram!! Och då tog jag ett snack med lillkillen i magen och sa att han får fasen äta med måtta därinne och hålla sig i trim. Jag kände att 5 kilo var liiite i överkant, men det hade gått bra och han kom ut den naturliga vägen.
Det är så overkligt, tänk att jag ska gå igenom allt, en förlossning.
Hur kommer jag att reagera??
Läskigt!!
Men man vill ju träffa lilla krabaten därinne.
Va tror ni lilleman får för färg på håret?