IBLAND BLIR JAG RÄDD..

Att jag aldrig kommer att göra det jag drömmer om. Att jag för alltid kommer att stå ivägen för mig själv, att mitt självförtroende inte räcker. Jag tror att man skapar mycket av det som händer i ens liv i sitt huvud först. Tankens kraft är nästan äckligt stark. Och jag målar mycket i min fantasi men vågar jag lita på det sen.. Kommer jag att tycka att jag är värd det?Kommer jag att våga? Kommer jag att tillåta mig själv att lyckas? Det är ju bara jag som kan ta kontrollen över mitt liv, det sista jag vill är att bli ett offer för omständigheter. Men det är det där med självförtroende och självkänsla. Det är nog där man måste börja bygga upp sig själv, det är där man måste vara stark och stå på sig även om någon fäller en skeptisk kommentar. Jag har alltid behövt mycket bekräftelse och har nog många gånger trott att bekräftelse är lika med ett uppbyggt självförtroende. Men bygger man sin självkänsla & självförtroende runt bekräftelse så faller man hårt och snabbt så fort man inte får den, det blir tunnt och ohållbart. Och det kommer alltid finnas någon som är bättre därför måste man ju tro stenhårt på sin egen förmåga även om ingen annan gör det för stunden. Frågan är hur man kommer dit..