IMORGON..

Imorgon lovar jag att börja uppdatera bloggen så stay tuned om ni inte redan gett upp.
Förlossnings berättelse och kroppsångest utlovas ;)

BILDER

Lite från senaste dagarna.

Tiden går fort

Dagarna bara flyger iväg och jag har inte hunnit med min lilla blogg. Jag har legat och luktat på min skatt istället. Han är den finaste i hela världen.
Det kommer uppdatering snart en just nu så strulade kameran.
Idag är Vincent en vecka.

VINCENT

Nu är jag hemma och är snart 3 dagar gammal.

Allt har gått bra.. kommer en längre uppdatering senare.

SAMMANBROTTEN KOMMER & GÅR...

Man kan inte förklara för någon som inte upplevt det själv hur det är att gå såhär långt över tiden.
När jag hört om folk som gått över tiden förut så har man ju tänkt att, gud va jobbigt det måste vara men att det skulle vara såhär jobbigt det har ingen förberett en på och då har man inte ens kommit till förlossningsdelen. Alla upplever iofs saker olika, jag har känt mig psykiskt instabil/galen de senaste 2 veckorna. Man blir besatt av hur det känns i magen, man tänker hela tiden att, nu kanske han kommer. Sen blir man besviken när ännu en natt gått utan nån endaste liten värk och då bryter man ihop. Och så håller det på.. Nyss pratade jag (eller hulkade fram ord) med min barnmorska. Jag ville tvinga henne att lova att de kommer sätta igång mig imorgon. Det lovade hon inte..tyvärr, men hon nämnde nåt om att jag inte kommer behöva gå längre än ett dygn när jag varit på kontrollen. Hur länge ett dygn känns? Jo men ungefär som en evighet. Ju närmre desto värre. Det gör inte saken bättre att mitt skinn på magen har spruckit här och där heller. Samtidigt så antar jag att det här gör en till en starkare människa på många sätt och vis, när man väl får perspektiv på vad man gått igenom. Och på det viset tycker jag fortfarande att det är intressant det här, mellan mina små sammanbrott, att man klarar så mycket mer än vad man tror.

SNART FÅR JAG TRÄFFA DIG

Min lilla skatt i magen... Jag hoppas det blir imorgon.
Han har ju verkligen tagit tid på sig och drivit sin mor till vansinne ;)
Men nu vet vi att det är max 1-2 dagar kvar innan vi får träffa honom och nu längtar jag otroligt mycket.

SUNSET..

Hit längtar jag nu

Till fårö på Gotland...

Det har varit en jobbig dag för min pappa idag.

Det gör så ont när nån man älskar har det tufft.



JAG ÄR RÄDD...

För att bli igångsatt.. Jag fasar för att det är så det kommer att bli.
Jag har haft en extrem förlossningsrädsla sen innan jag blev gravid själv. Den har försvunnit till stor del under de här månaderna men nu när saker och ting inte blivit som jag tänkt mig så har den där rädslan kommit tillbaka. Jag vill ingenting hellre än att det kommer igång av sig självt. Det känns mer hanterbart då på något sätt. Men att veta att nu ger dom mig något som kommer att sätta igång smärtan känns helt sjukt. Jag kan inte relatera till det alls för det har inte varit ett alternativ i min värld. Jag är rädd för att kroppen inte kommer att vara redo/mogen och jag är rädd för att jag själv kommer att flippa ur. Det gör man kanske ändå.. Det har bara blivit för stort allting och det har gått för lång tid.. Jag vill ju verkligen träffa Vincent!! Samtidigt känns det lite som att ens domedag nämar sig.. Jag balanserar på gräsen till totalt sammanbrott var och varannan minut..Vill bara att allt ska vara över och jag har min lilla bebis hos mig.

PLANER

Jag vaknade sent, sen hade jag planer på att ta mig utanför dörren. Dessa planer har ännu inte satts i verket. Det är varmt och jag har inga kläder att ta på mig eller skor..Mina fötter och ben är rätt så uppsvällda. Jag tänkte ha som mission att gå och köpa jordgubbar min nuvarande craving...eller så ligger jag bara kvar här.
Igår var fimpen och Benji här nästan hela dagen, vi promenerade och åt jordgubbar. Ingen Vincent.
Vi var hos barnmorskan igår också, vi fick en tid den 15e på bedömningsmottagningen för kontroll och förhoppningsvis igångsättning, om han inte kommit innan. Jag vill ju helst inte bli igångsatt...fuck.
Jag har hittat en klänning också, men den är dyr. Typiskt..Jag vet ju inte hur "stor" jag kommer att vara 2 veckor efter. Imorgon kommer Anna och hälsar på mig och myser på gården, jag längtar! Hon kommer även vinna datumtävlingen den grisen. Hon gissade på 12e juni men sen bara för att vara snäll så ändrade hon till 8e. Men det var som sagt bara för att vara snäll inte för att hon trodde på det egentligen ;)
Vad har mer hänt i livet, jo vi hittade ett hus som vi var och tittade på (renoveringsobjekt) men med sjukt mycket potential och inte alls speciellt långt från stan. Jag blev lite smått förälskad i det och kunde verkligen se mig själv bo där men det blev tyvärr inget köp. Jag hatar det här med att leta ny bostad, att man måste bli besviken så många gånger. Sen blir jag arg på alla som budar på utav bara helsike. Fast när vi ska sälja så får budarmänniskorna vip treatment och champagne. Vi tittade på en lägenhet också som vi kan få för utgångspris, men det är en 2,5 och det känns lite sisådär för då måste vi flytta igen efter nåt år. Men den var fin, topprenoverad.

This is the dress! Ska jag slå till?

KLICK

Dessa såg jag i HM butiken häromdan och nu klickade jag hem dom.

De gör sig inte riktigt på bild dock.

Mycket finare i verkligheten.



DAGENS MISSION

Blir att hitta en passande klänning till midsommar från soffan. Nätshopping!!

SVERIGES NATIONALDAG

6 Juni! Det hade ju varit en perfekt dag för Vincent att göra entré på.
Om jag kör ett litet dans/rulla höfterna pass här hemma så kanske han tittar fram..Äh, fuck, jag har gett upp nu känner jag..Jag vaknade vid halv 7 imorse och började storböla. Jag vet inte vad det är som är så jobbigt egentligen..men på något sätt så blir det så psykiskt påfrestande allting (och fysiskt). Det kan vara så att det är för att den fasta punkten man hade försvann. Alltså 1 Juni. Jag var liksom peppad då och kände mig stark och förberedd. Sen trodde jag väl inte egentligen att han skulle komma exakt då men det var målet man hade i sikte, nu har man bara ovisshet och det känns som att vad som helst kan hända. Jag vill helst att det kommer igång av sig självt och slippa bli igångsatt, eller är det en bra grej att bli igångsatt?? Vem vet det kanske blir ett snitt. Man blir knäpp.
Sen är det ju andra små graviditets biverkningar som bidrar till sammanbrotten man får.
Jag tycker synd om Johan också, han försöker göra allt för att jag ska hålla humöret uppe. Finaste.

SYSTEMKAMERA

Bilder blir ju så mycket bättre med en riktig kamera. Love it!

 Har varit på stan och shoppat skor och sen blev det en fika med Johans mamma och bror+familj.



BILDER FRÅN IGÅR

Så det inte bara blir dystert här.

KLAGOSÅNGEN

Usch vad jag tycker att det här suger..
Det är försommarvärme. Det är premiärer på klubbarna till höger och vänster.
Mina vänner sitter på balkonger och uteserveringar och dricker rosé. Vad jag gör? Jo men jag sitter hemma och käkar glass och blir fetare än vad jag redan är.
Jag känner mig som en helt normalt fungerande person som inte får göra ett piss med ett klot på magen.
När lillen kommit så kommer partaj förmodligen vara det sista jag tänker på, men just nu när jag har massa tid att döda och han inte är här så är det tortyr. Försommaren är min favorittid för det liksom bubblar överallt och folk är så glada och jag missar ALLT! Jag tycker att det räcker nu! Jag har varit ett skal åt en annan person i snart ett år och nu pallar jag inte mer!!
Jag till och med saknar gymmet! Jag vill bara gå dit och köra skiten ur mig. Känner mig råpeppad på att träna.. Hoppas den delen håller i sig.
Så nu har jag spytt ur mig!

4 JUNI

Jag är redan trött på grillat. Varför? Jo men för att vi har grillat i snitt varje kväll sen ca 2 veckor tillbaka. Nu måste vi bryta av med lite hederlig husman emellan här. Nu vet ni det.
Det är ju sjukt varmt o fint väder så jag ska hoppa in i duschen och sen ska vi terrorisera fimpen&mats&benne. Idag den 4e Juni har ju fimpen tippat att lillkorven ska komma och gör han inte det så blir det inte nådigt tror jag.
Det blir bara svammel av det här, det jag egentligen ville säga var bara att, nej ingen bebis än.

BILDER I BRIST PÅ ANNAT, SOM EN BEBIS TILLEXEMPEL

Till och med fåglarna i huset trycker ut små fjuniga ungar men inte jag! Sen att dom inte kan hålla koll på sina barn är ju en annan femma men då fick jag o Johan agera styvpäron och rädda lilla gullefjun som flög in i vårat vardagsrum. Sen hitta vi alla syskon nere i gräset och nu vakna gårdskatten så vi får väl se hur det här slutar. Inte lätt i djurvärlden.

Inte i vuxenvärlden heller förresten, jag känner mig ganska urladdad för tillfället.

Dagen började med att jag upptäckte två bristningar på magen och efter ett totalt sammanbrott över det så gick det över till ett sammanbrott att junior aldrig kommer att komma ut.

Så efter det här känsloutsläppet känner jag mig ganska lugn igen och urladdad som jag skrev innan.

Nu ska jag titta på när Johan tömmer förrådet och peka på det vi ska spara.

Hörs. Hej!

 

VÄNTAR

Det enda jag tänker på nu är; När kommer han?? Hur länge måste jag vänta?
Jag sysselsätter mig så mycket jag bara kan för att tiden ska gå fortare. Nu har jag precis lunchat på stan med Anette och Calle. Vi satt på Villa Romanas uteservering och tittade på alla studentflak som dundrade förbi. Nu ska jag vila och sen blir det räkafton.

DAGEN D..

Idag ska Vincent komma. Men det gör han nog inte som det känns nu.. Annars hade det varit ballt om han kom på sitt utsatta datum. Och jag gillar att det regnar, jag vill att det ska regna när jag åker in till förlossningen och sen när jag klämt ut honom så kommer det en disney fanfar i bakgrunden och en solstråle letar sig fram ur molntäcket, hahaha! Närå.
Jag har haft en underbar vecka so far iallafall. I Måndags kom Anna&lill Vera till Uppsala och vi långlunchade på Plock, alltid lika mysigt.
Igår blev det lunch hos Jossan i draknästet med Sofia och Frida och kaffe på gården i den tropiska värmen. Senare på kvällskvisten så tog Jossan& Sofia med sina karlar och barn hem till oss på grillkväll. Ni är underbara fina vänner <3
Och nu är det väl bara att fortsätta vänta här då... ska tvinga hit Anette på lunch. Puss