JAG ÄR RÄDD...

För att bli igångsatt.. Jag fasar för att det är så det kommer att bli.
Jag har haft en extrem förlossningsrädsla sen innan jag blev gravid själv. Den har försvunnit till stor del under de här månaderna men nu när saker och ting inte blivit som jag tänkt mig så har den där rädslan kommit tillbaka. Jag vill ingenting hellre än att det kommer igång av sig självt. Det känns mer hanterbart då på något sätt. Men att veta att nu ger dom mig något som kommer att sätta igång smärtan känns helt sjukt. Jag kan inte relatera till det alls för det har inte varit ett alternativ i min värld. Jag är rädd för att kroppen inte kommer att vara redo/mogen och jag är rädd för att jag själv kommer att flippa ur. Det gör man kanske ändå.. Det har bara blivit för stort allting och det har gått för lång tid.. Jag vill ju verkligen träffa Vincent!! Samtidigt känns det lite som att ens domedag nämar sig.. Jag balanserar på gräsen till totalt sammanbrott var och varannan minut..Vill bara att allt ska vara över och jag har min lilla bebis hos mig.