FÖRLOSSNINGEN DEL 1

Jag gick ju över tiden 2 veckor och det har nog ingen som läser min blogg missat :) Det var typ de två värsta veckorna i mitt liv, haha!
På Onsdagen v 42+0 så skulle vi upp till bedömningsmottagningen för att få en förlossningsplan som det så fint heter Det innebar att vi inte visste ifall de skulle sätta igång mig då eller om de kanske skulle skicka hem mig igen för att komma tillbaka en dag senare. Jag och Johan var båda sjukt desperata vid det här laget så vi hade övat in vad vi skulle säga ifall de inte ville sätta igång mig på en gång och hur mycket av en "scen" vi skulle ställa till med. Men när vi kom upp till sjukhuset så träffade vi först en underbar sköterska som kollade lillens hjärtljud och aktivitet i magen och sen fick vi vänta på läkaren som skulle undersöka mig. När han undersökte mig så visade det sig att jag var öppen 2,5 cm. Läkaren ringde ner till förlossningen direkt och kollade om det fanns plats för oss och det gjorde det så vi blev nerskickade precis efter undersökningen.Vi behövde verkligen inte ta till våra inövade dramaqueen tal och det var så himla skönt att det gick så smidigt. Det var en så sjuk känsla att promenera in på förlossningen utan värkar men veta att snart så kommer de sätta igång alltihop. Vi fick ett rum och ganska direkt så kom en barnmorska in och gav mig den otroligt läckra vita sjukhusrocken så jag fick byta om och sen undersökte hon mig. Efter det så tog hon hål på fostervattenshinnorna och när vattnet kom ut så visade det sig att lilleplutten hade bajsat i vattnet så pga det så satte de en elektrod på hans huvud för att hålla koll på hjärtat. Sedan satte de in igångsättningsdropp på mig. Så när allt var klart så hade jag väl cirkus 100 sladdar på mig kändes det som. Efter det kom de in med mat och dricka, jag kände inte av några värkar än. Efter 1 timme ökade de på droppet och tyckte att jag skulle ut och röra lite på mig. Så jag och mina 100 sladdar och ställningar tog mig ut i korridoren i min totalt groteska outfit, haha, de hade slängt på mig en vinröd rock också. Sen spatserade jag o johan runt, och precis när vi går förbi ingången till förlossningen så strömmar det in massa folk. Då är det en föräldragrupp som är där på studiebesök och mitt i står jag med min ställning. Barnmorskan kläcker ur sig, ja men va kul, så där kan det alltså se ut när man ska föda och nickar åt mitt håll (och alla gravida kvinnorna ser helt vettskrämda ut) då kände jag mig ungefär som apan i buren :) och försökte mest hasa mig därifrån fortast möjligt. Nu började jag känna av lite mer värkar men än sålänge kändes det mest som molande mensvärk och lite tryck neråt. Dom kom rätt så tätt, ca 1,5 min emellan, så efter ett tag så sänkte BM styrkan på droppet för hon tyckte de var för täta. De började bli kraftigare och jag minns att de skulle få mig att gå på toa för många glömmer bort det och jag ville inte få en kateter insatt så jag gick lydigt på toa varje gång de sa åt mig och det var typ det krångligaste jag varit med om. Sladdar och elektroder, en monsterstor binda som inte satt fast och dom där fruktansvärda nättrosorna. Jag och Johan höll på att skratta ihjäl oss åt hur jag såg ut. Efter ca 3 timmar var jag öppen 4-5 cm och då började värkarna bli kraftigare, så när de kom låg jag bara och andades som en elitidrottslöpare. Det kommer jag ihåg att den BM jag hade då blev imponerad av. Hon undrade om jag var väldigt vältränad i vanliga fall och jag blev så himla smickrad i min smärtdimma och bredde på att jag var extremt vältränad i vanliga fall. Sen minns jag att det gick ganska så fort från hanterbara värkar till värkar som det inte fungerade att bara andas sig igenom så då frågade jag först efter värmekuddar men innan jag hunnit få dem så började jag hojta om lustgas och då åkte masken fram. Alltså lustgas!! Min bästa vän! Jag mådde bättre bara av att hålla i masken. Den funkade skitbra för mig och tog verkligen bort toppen på värkarna så den kan jag verkligen rekommendera. Efter att jag fått lustgasen är allt lite som en dimma, man känner sig full och jag upplevde det som att jag kollade på vad som hände utifrån. Så därifrån gick tiden skitfort och när jag var öppen 7 cm så kom de in och frågade om jag ville ha epidural för det hade jag sagt innan att jag ville och att de isåfall var tvugna att sätta den nu. Först i min lustgasdimma så började jag yra om att jag tyckte att det gick rätt så bra utan. Oj, nu vaknade lillen. Del 2 kommer senare..