Livet går..

Och ibland tappar man bort sig..
Jag tror jag har tappat bort mig många gånger faktiskt, det är svårt att vara sann mot sig själv och följa sitt hjärta. jag har försökt göra det på sistone och jobba med mig själv, men det är inte det lättaste.
Jag vill alltid fly nånannanstans där jag inte behöver ta tag i mig själv. Det är ungefär så jag levt mitt liv fram tills för 2,5 år sen. Varje höst va det nåt nytt oftast så flyttade jag. Det var skönt för stunden men ens demoner är liite snabbare så dom hinner oftast ifatt en iallafall.
Men jag har alltid varit en sucker för det som är nytt, det okända som jag ska upptäcka. Samtidigt som jag mitt i det alltid önskat mig ett ställe att kalla hem.
Varför skriver jag om det här en Tisdagmorgon? Jag e ju inte fyllesentimental eller något. Ja jag vet inte..men det är ju en blogg det här. Min blogg faktiskt och mina tankar. Tror att det är saker jag alltid börjar tänka på vid jul. När jag va liten älskade jag julen fram tills jag va 7år och min mamma gick bort. Hon var ungefär som Martha Stewart om det säger er något. Hon kunde trolla i köket, huset va så vackert pyntat och hon var världens pyssel mamma och gjorde nästan allt själv. Stora skor att fylla.
Efter det har jag gillat julen men det har inte riktigt varit detsamma. Men min pappa och min syster och jag kom ju varandra väldigt nära..lite 3 musketörerna även om jag o min syster kunde ha världens mastodont bråk. Som systrar har ;) Men det blir mer påtagligt med jul när man blir äldre och både jag o min syster har flyttat hemifrån, hon e gift och bor i Värnamo. Jag vänta ju ett tag men nu e jag sambo. Jag tror att min bild av jul är att ha alla jag älskar samlade under samma tak. Och är det inte så, så blir inte julen något att hänga i granen direkt. Jag längtar till den dagen då jag själv äger ett stort hus, med en gran på gården med vackra ljus i, har 3 ungar och 5 hundar som springer runt och alla jag älskar är på en och samma plats. Den dagen kommer julen vara min favorit högtid igen.