Vissa dagar

ibland hatar jag att vara en känslomänniska...upp o ner hela tiden..fast jag har blivit bättre på att inte låta mig själv tappa gnistan men det krävs mycket energi och styrka till det dom dagarna när allt känns skit.
Idag lät jag mig tappa allt i några timmar och försvann mentalt in i ett svart hål. nu känns det bättre..
Men ibland undrar man hur fasen man ska orka. När det känns som att allt i universum jobbar emot en..
Sen somnar man och vaknar upp och det är en ny dag, och man tar nya tag och ser allt som är vackert i ens liv. Det kan jag tycka är lite smått fantastiskt med oss människor som aldrig tappar hoppet..För jag vet innerst inne att jag kommer att vara där jag vill vara en vacker dag...