DET HAR KOMMIT EN LITEN NOAH

Den 17 September klockan 18:52 så kom han till världen. Vår fantastiskt vackra son som fått namnet Noah. Han vägde 3710g och är 53cm lång. Det är ganska så exakt en vecka sedan idag. Och det är helt otroligt att det där lilla livet som är så fullt av vilja och liv har legat i min mage hela tiden. Helt perfekt. Samma dag som Noah föddes så dog Kristian Gidlund. En person vars blogg jag har följt under min graviditet där han skrivit otroligt vackra texter om sin kamp mot cancer. Därför tog hans död tag i mig lite extra tror jag. Som alltid när en ung människa dör. Vet inte vad jag vill säga med det men på något sätt så får det mig att uppskatta varje dag med min lilla familj ännu mer. Jag är tacksam helt enkelt.

V 39

Snart är det dags. Jag längtar och fasar. Den här graviditeten har gått både snabbt och långsamt och nu när den snart är slut så känns det konstigt. Man har ju vant sig vid det här tillståndet. Man har accepterat att livet är rätt tråkigt för tillfället, att vara trött, att inte kunna röra sig ordentligt, att det trycker och gör ont lite här och där, att man kissar 100 ggr per dag, att maten inte får plats i magen, osv. Listan kan ju göras längre. Jag kommer ihåg hur det kändes förra gången när Vincent hade gjort entré i världen. Det kändes som att jag fick livet tillbaka. Det låter kanske dramatiskt men för mig var det så. Jag hör inte till den skaran som gillar att vara gravid. Jag tycker det är skitjobbigt rent ut sagt!! Men helt klart värt det med tanke på vad man får såklart! (så har vi det utrett). Men jag kommer aldrig skriva under på att jag tycker att det är härligt. Det enda som jag kommer sakna, som jag även gjorde efter förra gången är när bebisen drar sina små fossingar längs med magväggen. Den känslan är speciell och mysig. Tänk, när jag blev gravid så var det vinter. Helt sjukt.

Ledsen för dålig uppdatering. Det beror inte på att det kommit en bebis. Utan på andra saker.
Saker som man inte vill behöva tänka på och ta tag i när en bebis är påväg. När man ska bli tvåbarnsmamma. Allt löser sig men ibland är livet inte lätt alltså.

I HELGEN

Såhär såg min första övningskörning ut. Skitsnyggt parkerat om ni frågar mig. Haha!

Åt brunch på Radisson med fina tjejer. Och vilken brunch.

Efterrättsbordet var ju inte att leka med. 

Jag rullade därifrån. 

SLUTA KRIGA

Tänk om man med ett magiskt trollspö kunde ruska om världens alla länder och ledare. Kasta lite förtrollad sand på dem och få dem att bry sig om och älska sin nästa istället för att döda. Oftast handlar det om religon och jag är så i grunden trött på att människor dödar varandra för att man inte tror på samma sak. Allt som sker som är så fruktansvärt omänskligt och inhumant får mitt hjärta att gå i bitar. Men när är det nog? Ska man möta krig med krig? Jag vet inte, jag ställer mig frågan.
Jag lider så otroligt med alla de oskyldiga människorna i Syrien som inte alls vill vara en del av något krig. Jag läser artikel efter artikel om hur vidrigt vi människor beter oss mot varandra. Var är respekten för livet? Vi har fått ett var att förvalta och leva. Ska vi kriga bort det? Ska vi använda det för att kämpa emot varandra? Vi behöver alla göra vad vi kan för att sprida mer kärlek. Jag tänker börja idag.

PYSSEL

Tänkte försöka pyssla ihop ett litet hus till Vincent av pappkartonger. Kan gå hur som helst för jag har ju aldrig gjort det förut! Men blir det bra så får ni se, annars så nämns det inte igen, hehe.
Igår fick min fina Malin en liten Ines. Eller egentligen i förrgår kväll, och nu längtar jag så mycket efter min egen bebis så jag blir alldeles tokig. Jag undrar hur han kommer att se ut. I mitt huvud så tänker jag att det är en liten mini Vincent som kommer ut igen, men, tänk om han är lite mer lik mig? Vi får väl se.

DAGEN

Idag har jag hängt med de här Underbara människorna plus Lindha som inte är med på bilden. 

De är mina musketörer kan man säga. 

Man älskar dem helt enkelt.

2 DAGAR AV SAMMANDRAGNINGAR

Är precis vad jag har haft. Det har varit konstant, non stop, hela tiden. Ganska jobbigt faktiskt, för det känns som att gå runt med en väldigt uppumpad fotboll på magen som dessutom spänner. Det släpper inte ens när jag vilar. Men jag antar att det är normalt, som allt annat när man är gravid. Det gör en ganska trött iallafall.

ALLA DESSA TANKAR

Det är lite tungt nu. Jag blir deppig av att solen skiner och önskar att det vore mulet. Jag orkar inte uppskatta den längre. Jag oroar mig för saker. Allt från ekonomi till vad jag ska bli när jag blir stor dvs efter min mammaledighet är slut. Hur kommer kroppen att se ut sen. Nu orkar jag inte ens tänka på det. 

Jag undrar varför man blir såhär i slutet. Det är ju nu man verkligen skulle behöva en energiboost utan dess like. Min värsta känsla har alltid varit att vara deppig i solsken. Det är så motsägelsefullt på något sätt. Jag funderar på tro, framtid, hur jag vill att mina barn ska växa upp. Vilka värderingar jag vill ge dom. Tänker på namn. Vi har fortfarande inte bestämt vad lillen ska heta. 

Det är många känslor jag har just nu som jag inte riktigt vet om de är verkliga eller om det är just hormoner som spökar, som till exempel att jag inte alls trivs där vi bor för tillfället. Den känslan har kommit och gått, men så har jag ju varit gravid hela tiden vi bott här också. Men jag vill ha natur runtomkring mig, inte betong. Jag vill skapa saker. Göra saker för andra. Proppfullt i hjärnan. Därför är det skönt att ha en blogg, så man kan skriva ner sina tankar. 

HÖSTLÖFTEN

Jag måste bli bättre på min egen stad. Jag är faktiskt otroligt dåligt uppdaterad på vad som händer i Uppsala. Och nu menar jag inte på klubbar och sånt, mitt fokus ligger inte riktigt där för tillfället. Utan mer olika händelser och events, som det som tydligen ägde rum i Botaniska i Lördags. Det var nån typ av farmers market, där det såldes grönsaker och blommor och lite allt möjligt. Det fick jag reda på idag :/ Sedan brukar det ju ibland vara roliga gårdsloppisar på gårdar inne i stan och sånt och andra marknader. Konserter ska vi inte ens prata om. Där är det katastrof. Jag får alltid reda på i efterhand att en artist jag jättegärna velat se spelat typ dagen innan. Story of my life. Jag måste bli bättre på att ha lite koll. Det var för övrigt ingen magsjuka som Vincent hade. Vet faktiskt inte vad det var. Han har varit lite febrig idag men inte så farligt. Skönt!