V 39

Snart är det dags. Jag längtar och fasar. Den här graviditeten har gått både snabbt och långsamt och nu när den snart är slut så känns det konstigt. Man har ju vant sig vid det här tillståndet. Man har accepterat att livet är rätt tråkigt för tillfället, att vara trött, att inte kunna röra sig ordentligt, att det trycker och gör ont lite här och där, att man kissar 100 ggr per dag, att maten inte får plats i magen, osv. Listan kan ju göras längre. Jag kommer ihåg hur det kändes förra gången när Vincent hade gjort entré i världen. Det kändes som att jag fick livet tillbaka. Det låter kanske dramatiskt men för mig var det så. Jag hör inte till den skaran som gillar att vara gravid. Jag tycker det är skitjobbigt rent ut sagt!! Men helt klart värt det med tanke på vad man får såklart! (så har vi det utrett). Men jag kommer aldrig skriva under på att jag tycker att det är härligt. Det enda som jag kommer sakna, som jag även gjorde efter förra gången är när bebisen drar sina små fossingar längs med magväggen. Den känslan är speciell och mysig. Tänk, när jag blev gravid så var det vinter. Helt sjukt.