DET ORÄTTVISA LIVET

Såg precis på facebook att en väldigt ytligt bekant till mig förlorade sin dotter för ett år sedan, precis efter förlossningen. Att förlora något man känt inom sig och gått och burit på i nio månader och planerat livet för måste vara det värsta som kan hända en människa. Inte direkt bra tajming för mig att läsa om det nu när hormonerna sprutar och man själv ska få en nyfödd snart. Man är ju alltid så jäkla rädd. För allt. Sedan jag blev mamma så har saker som jag inte ens tänkt på som farliga förut blivit potentiella dödsfällor. Dom där tankarna som kan göra en galen om man tänker för mycket på dem dyker upp flera gånger per dag, och när de gör det så kan jag inte andas för jag kan inte föreställa mig livet utan den där blonda lintotten. Jag har satt upp regler för mig själv, jag får inte gå in i mina katastrof tankar för då skulle de ta över och jag skulle inte orka leva med det. Så jag sätter stopp.
Jag läste en artikel av cancersjuke Kristian Gidlund idag i Aftonbladet om hans syn på det land och den värld han är påväg att lämna, och när jag läst klart den så kände jag bara hopplöshet. Jag vet att uppmaningen i den var att få folk att få upp ögonen och agera men effekten blev liksom inte riktigt den- för mig iallafall. När man har barn och får barn så kan man inte leva med tanken om att framtiden är svart. Det går inte. Då väljer jag istället att göra som Jan Eliasson vars sommarprat inspirerade mig något otroligt. Att kämpa för en bättre värld för våra barn och barnbarn. Han uppmanade till en solidaritetskampanj för både människor, djur och natur. Han är där, där det brinner och släcker bränder och medlar mellan människor. Han ser människors lidande på nära håll och har ändå hoppet kvar. Jag vet inte hur det är möjligt men det gav iallafall mig styrka att inte bara se mörkret utan att faktiskt göra något. En person kan inte göra allt - men alla kan göra något. Så även om jag ofta bara vill lägga mig ner och gråta i en hög för att livet är så jäkla orättvist för så många människor så ska jag försöka kämpa emot orättvisorna istället. Just nu gör jag det genom att lära mina barn bra värderingar. Jag tror att det viktigaste man kan lära sina barn är människors värde och att ha empati. Jag är verkligen inte perfekt på den fronten själv men jag jobbar på det.