KÄNSLORNA PÅ UTSIDAN

Så sitter man här och storbölar igen. Hormonerna är utanpå kroppen. Jag kan verkligen inte läsa om sorgliga saker just nu, speciellt inte om det handlar om barn. Men ändå gör jag det och här sitter jag och hulkar vid matbordet. Den artikeln jag läste handlade om överbelastningen i sjukvården och hur det resulterat i att en liten pojke dog - av blodförgiftning.
Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan skära ner så mycket inom sjukvården. De här människorna kan innebära skillnaden mellan liv och död för någon annan och ändå skärs det ner och ner. Jag tycker att den utförsäljning och privatisering av sjukvården och skolan som pågått nu är helt åt skogen fel. Dessa områden ska enligt min åsikt inte vara vinst drivande. Man ska inte låta äldre människor få gå runt i samma blöja en hel dag för att spara in på kostnader. Det är vidrigt. Vad formar det för anställda om man hela tiden måste tänka på kostnadseffektiviteten inom ett vårdyrke? Var är empatin? För första gången i mitt liv så vet jag inte vad kommer att rösta på i nästa val. Jag har alltid lutat mer åt blått än rött och gör nog det i många frågor fortfarande, men inte när det kommer till skola och sjukvård. om jag visste att den skatten jag betalar gick oavkortat till skolan och sjukvården så har jag inga som helst problem med att betala den eller att den till och med höjs. Tyvärr verkar det inte vara så. Men vad är alternativet? Att allt säljs ut och privatiseras? Det kan jag inte skriva under på heller.
Dags att läsa igenom parti programen.