tisdag 14 juni 2011

SAMMANBROTTEN KOMMER & GÅR...

Man kan inte förklara för någon som inte upplevt det själv hur det är att gå såhär långt över tiden.
När jag hört om folk som gått över tiden förut så har man ju tänkt att, gud va jobbigt det måste vara men att det skulle vara såhär jobbigt det har ingen förberett en på och då har man inte ens kommit till förlossningsdelen. Alla upplever iofs saker olika, jag har känt mig psykiskt instabil/galen de senaste 2 veckorna. Man blir besatt av hur det känns i magen, man tänker hela tiden att, nu kanske han kommer. Sen blir man besviken när ännu en natt gått utan nån endaste liten värk och då bryter man ihop. Och så håller det på.. Nyss pratade jag (eller hulkade fram ord) med min barnmorska. Jag ville tvinga henne att lova att de kommer sätta igång mig imorgon. Det lovade hon inte..tyvärr, men hon nämnde nåt om att jag inte kommer behöva gå längre än ett dygn när jag varit på kontrollen. Hur länge ett dygn känns? Jo men ungefär som en evighet. Ju närmre desto värre. Det gör inte saken bättre att mitt skinn på magen har spruckit här och där heller. Samtidigt så antar jag att det här gör en till en starkare människa på många sätt och vis, när man väl får perspektiv på vad man gått igenom. Och på det viset tycker jag fortfarande att det är intressant det här, mellan mina små sammanbrott, att man klarar så mycket mer än vad man tror.

5 kommentarer:

  1. åh va jag känner me dig nu.. Gick också över men inte så länge som du nu gjort och jag tyckte det va hemskt:(Man är så inställd på att bebisen ska ha kommit det datum som är sagt och allt efter det finns inte med i ens tankar riktigt..
    Men snart snart får du hålla han och då kommer du glömma bort allt jobbigt. Om det är nån tröst just nu:)
    Styrkekram!

    SvaraRadera
  2. Massa lycka till!

    SvaraRadera
  3. Lite tröst är det när man tänker så, och att få lite medlidande hjälper det med ;) Tack snälla du.. Stor kram tillbaka

    SvaraRadera
  4. Förstår dig helt och fullt, jag blev igångsatt på dag 16,jag åkte in på bedömning dag 14 och trodde jag skulle få en igångsättning då men icke, utan fick vänta två dagar till, då höll jag på att bryta ihop. Det jobbigasre att gå över så länge för mig va oron för bebisen, blev nojjig för minsta lilla. Igångsättning är alltid kontrollerat och man kan känna sig i trygga händer, de är så duktiga på Akademiska! Vet många som blivit igångsatta och har aldrig hört om någon som upplevt det negativt. Jag fick dock kejsarsnitt men det va för att allt tog för lång tid, men det gick jättebra så va inte rädd för det! Stort lycka till när det händer!

    SvaraRadera
  5. älskade vän, jag tänker på dig

    SvaraRadera