Interview from hell :)

Jag försöker komma på 3 negativa egenskaper om mig själv som ändå kan ses som positiva..Gud jag har något starkt emot arbetsintervjuer, inte just delen när det är lite lätt avslappnat i början och man kanske får lite kaffe..Men sen...När alla strålkastare riktas mot mig och det enda jag vill är typ att vända mig om och kolla bakom mig vem det egentligen är som intervjuaren pratar med..För det kan ju inte vara jag som ska svara på massa invecklade frågor.
Jag får alltid en bild i huvudet när jag sitter där och jag känner hur stämningen blir lite tyngre och "allvaret" kommer in i samtalet..Och bilden är att jag sitter i en källare någonstans i Ryssland typ och en lampa dinglar i taket precis ovanför mitt huvud och rummet är sterilt. Jag blir torr i munnen, det står ett glas vatten på bordet men det är mest för att tortera min törstiga gom, dom vill veta mina gränser, se när jag knäcks...To be continued.

Ha nä då så illa är det inte, fast den där bilden brukar faktiskt dyka upp i mitt huvud. Jag tror att det obehagliga i intervjuer är att man måste prata om sig själv i typ en timme och beskriva sitt liv sina mål..vissa älskar det, me not so much.

Idag har jag:
Städat hela lägenheten
Ätit frukostbrunch med Nina
Tränat
Gått hundpromenad till Fimpen
Varit sjukt trött hela dagen (himla väder!!)

Ser ut som jag har en stor filfläck (alternativt nåt annat) på tröjan, men det är spegelsmuts.

Puss

ciao