Man blir väldigt trött på att skriva om sig själv när man söker jobb, jag hit, jag dit, jag e så bra, ansvarsfull också och glad, har absolut inga dåliga sidor blablabla..ändå har man en blogg om sig själv. Man är ju konstig.
Just nu känner jag för att leta upp en stor äng och springa sönder mig på..ska nog pälsa på mig och hunden och ge mig ut i världen. Känner inte för att gymma idag.
Jag har en liten svacka i mitt liv om jag ska vara ärlig mot er..och det vill jag vara. Jag hatar där jag är i mitt liv just nu. Känns som jag vandrar i ingenmansland och jag har ingen aning om vad nästa steg är.
Jag försöker uppskatta det som är fint i mitt liv men det är svårt just nu.
Tror att allt är en salig mixad blandning av att jag inte alls är där jag vill vara i mitt liv + att jag fyller 25 i år, så jag har en ålderskris. och kom nu inte, ni som är äldre och säg att 25 är ingen ålder. För mig är det en ålder..inte just antalet år men jag känner mig gammal i själen. Kan beror på saker man gått igenom i livet osv och att jag hade en annan bild i mitt huvud var jag skulle befinna mig i den här åldern.
Men som man gör med allt i livet, eftersom det är oförutsägbart så omdefinerar man, och börjar om. Just nu börjar jag om varje dag. och en dag kommer jag säkert vara tacksam för den här tiden för just nu lär jag mig att se meningen i saker fast jag absolut inte ser den egentligen.
Jag är inte ledsen, tro inte det. Jag bara kämpar inombords.
Och det är inte meningen att den här bloggen ska vara tung och tråkig, och jag lovar att den inte kommer att bli det. Men den speglar mig och mina dalar och toppar.
Mitt starkaste vapen är att jag alltid har nära till skratt..Det kan ingen ta ifrån mig!
Puss på er
Truth
1 månad sedan
