Singel och sjuk i storstan..bad kombo

Det är så tråkigt att vara sjuk..Jag kan inte träna och det skulle jag komma igång med igen på riktigt den här veckan. Jag orkar inte fixa hemma mer än i typ 10 minuter sen e jag helt slut..förkylningen har iallafall lämnat mitt hals parti nu och satt sig mer i bihålsregionerna och tur det för igår kväll trodde jag att jag skulle hamna i halsinfektionshelvetet igen. Jag har haft 2 halsinfektioner i mitt liv som har varit helt fruktansvärda, halsen har svullnat igen totalt och jag har inte ens kunnat dricka vatten då för att det gjort för ont.

Första gången är verkligen en tragisk singel historia..

Börja med förkylning, som blev feber, och på det så kom halsinfektionen. Jag överdriver inte när jag säger att jag va så dålig så jag knappt kunde stå upp och jag hade inga alvedon eller ipren hemma, jag bodde i stockholm och tänkte inte på att köpa såna saker, jag ansåg det vara ganska onödigt. Jag bodde med en tjejkompis men hon jobbade på dagarna så hon var inte hemma.

Jag ligger hemma och håller på att avlida av smärta i halsen och letar upp telefonen för att ringa vårdcentralen i vårat område. Till saken hör att halsinfektionen gjorde att jag knappt kunde prata, dels för att jag var så svullen och för att det gjorde obeskrivligt ont när jag försökte och jag lät som, jag skojar inte nu..Kalle Anka på crack med dryg östermalmsdialekt. Senare tvingade mina kompisar mig när jag var i citodondimman att sjunga in bäbävita lamm på nåns mobil, det lät helt psyko. Iallafall så ringer jag vårdcentralen och människorna hör ju självklart inte vad jag säger. Jag kommer ihåg det såväl, det va snöoväder ute som det är idag och till slut fatta dom ju att det va nåt fel på min hals så dom säger att det är nog bäst att jag tar mig dit.

Så jag lindar in mig själv och mitt huvud i massa halsdukar och traskar iväg. Jag håller på att svimma av utmattning. Kommer dit läkaren kollar och blir väldigt orolig för mig och säger att jag måste åka in till Karolinska fort som attan ifall de måste sätta dropp på mig, eftersom jag inte fick i mig nåt vatten. Jag piper lite ynkligt att, hur ska jag ta mig dit..då börjar han snacka om sjuktransport och grejer men då kände jag att nä..I fix, jag kan ju inte åka sjuktransport för en hals.

Jag tar mig till Karolinska på nåt sätt, kommer inte riktigt ihår hur, tunnelbana tror jag. Jag kommer dit och anmäler mig i akuten och får sitta där i fyra timmar själv..alldeles ensamen. Eftersom det gör så ont att svälja så spar jag på sväljningarna så jag sitter typ och dreglar. Det va hemskt och fruktansvärt att vara ensam i det här tillståndet och jag hatar dessutom sjukhus. Det va iskallt i akuthallen för dörrarna svängde upp hela tiden och luft blåste in. Och där satt jag och ville bara lägga mig på golvet och dö.

Efter fyra timmar får jag komma in till läkaren. Det dom ska göra är att kolla om det är en halsböld så dom ska sticka mig i halsen med nålar..Jag är väldigt nålrädd och sitter där helt paralyserad, dom sticker jag hulkar blod, det gör ont så in i märg o ben. Dom hittar ingen böld. Dom förstår inte vad det kan vara. De tar prover och säger att jag ska gå och trycka upp en citodon i röven..behöver jag hjälp med det? Nej tack säger jag och gör det själv. Den verkar lite och jag får en piggelin liggandes på en brits. Dom dividerar om jag ska stanna över natten med dropp. Men kommer fram till att om jag får smärtstillande utskrivet och antibiotika så borde det gå bra. Jag åker därifrån, känner mig våldtagen i halsen, hämtar ut mina recept. Jag går in på ica, köper ett paket blåbärssoppa och åker hem..Ensam och tragisk..Fast jag skrattar varje gång jag tänker på det. jag måste varit en sorglig syn.

Något jag borde gjort...